Jag vet en väg som leder hem. Den vägen är tung att gå. Var vandrare där blir en fattig man och liten och ful och grå. Jag vet en väg som leder hem. Den vägen är kal och ren. Den är som att luta sin varma kind mot obarmhärtig sten. Men den som känt den stenen mot kindens isade blod, skall märka, hur mild dess hårdhet är, hur trogen och fast och god. Och han skall tacka stenen och hålla det hårda kärt och prisa det enda kämpaspel som var sin seger värt.

Karin Boye